publicerad: 2021  
öva övade övat
verb
ö`va
1 metodiskt försöka förbättra sin färdighet i (något) genom sär­skilt an­passade (upp­repade) aktiviteter vanligen i fråga om intellektuell el. motorisk färdighet
JFR träna 1
övning
någon övar (något/att+verb)
någon övar (något)
någon övar (att+verb)
någon övar (i/på något/att+verb)
någon övar (i något)
någon övar (i att+verb)
någon övar (på något)
någon övar (på att+verb)
öva skalor på pianot; hon övade gitarr två gånger om dagen; kören övar varje tors­dag; redan i februari började eleverna öva för vår­terminens avslutnings­kabaré
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska öva 'ut­öva; upp­öva; göra'; av lågtyska öven med samma betydelse; jfr ur­sprung till övlig; besläktat med avel
2 metodiskt försöka förbättra färdigheten (i något) hos (någon) genom sär­skilt an­passade (och upp­repade) aktiviteter
JFR träna 2
övning
någon övar någon (i något/att+verb/sats)
någon övar någon (i något)
någon övar någon (i sats)
någon övar någon (i att+verb)
någon övar någon (att+verb)
läraren övade dem i rätt­skrivning; trafik­läraren övade eleven i att fick­parkera
○ äv. ut­vidgat
någon övar något
arbets­uppgifterna syftar till att eleverna ska få öva hjärnan så att de kan jobba mer koncentrerat under längre pass
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
3 vara i verksamhet med viss aktivitet
JFR bedriva, praktisera 2, tillämpa, utöva
någon övar något (mot någon)
öva våld; han övade ut­pressning mot sin tidigare chef; öva otillbörliga på­tryckningar
○ äv. föröva
öva brottsliga gärningar
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
övaövande
öva in, öva sig, öva upp