SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`vertala verb ~de ~t över|­tal·arfå (ngn) att gå med på att göra ngt, vanligen med hjälp av argument komm.JFRcohyponymintala 1cohyponymövertygacohyponymlocka 2 det gick inte att övertala honom att stanna längrede övertalade henne att ta jobbetövertala ngn (att+V)sedan 1604efter ty. überreden med samma betydelse; jfr tala Subst.:vbid1-405736övertalande, övertalning