SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`verväldiga verb ~de ~t över|­väld·ig·arvinna herra­välde över ngn; särsk. om stark känsla (positiv el. negativ) komm.JFRcohyponymövermanna tröttheten var nära att överväldiga hennehan var överväldigad av gåvanöverväldiga ngnsedan 1547efter lågty. overweldigen, ty. überwältigen med samma betydelse; jfr välde Subst.:överväldigande