publicerad: 2021  
ärlig ärligt ärliga
är·lig
adjektiv
ä`rlig
1 som håller sig till sanningen och inte döljer något om person, ut­saga etc.
MOTSATS falsk 1, lögnaktig JFR sanningsenlig
ärlig (mot någon)
ett ärligt svar på frågan; en ärlig forskare som inte försökte bort­förklara negativa resultat; han hade svårt att vara ärlig mot henne; en öppen och ärlig redo­visning av svårigheterna
○ ibland med ton­vikt på upp­riktighet
om jag ska vara ärlig så smakade maten inget vidare
○ äv. som bestående egenskap hos person el. relation
ett ärligt drag i hans karaktär; de nådde fram till ett bättre och ärligare äktenskap
○ äv. om handling eller dylikt för att an­ge äkthet eller dylikt som svarar mot en inre över­tygelse
ett ärligt försök; en ärlig strävan efter försoning; man kan inte tvivla på hans ärliga vilja; ur­säkten var ärligt menad (adverbial)
ärligt talat se tala
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ärliker 'heder­värd; an­sedd; hederlig'; av lågtyska erlich med samma betydelse; den nu­tida bet. av tyska ehrlich; till 1ära 1
2 som håller sig till erkända regler av moralisk el. juridisk karaktär; om person, särsk. vid ekonomiska transaktioner
JFR hederlig
den ärlige upphittaren ut­lovas hitte­lön; en ärlig små­företagare som betalar skatter och av­gifter i rätt tid
○ äv. om handling eller dylikt
ärliga av­sikter; ärligt förtjänta pengar (adverbial)
○ äv. om något som tyder på detta
ett fast och ärligt hand­slag
○ äv. om något som försig­går enl. regler
en ärlig kamp; han fick aldrig en ärlig chans
belagt sedan ca 1600