publicerad: 2021  
ömklig ömkligt ömkliga
ömk·lig
adjektiv
öm`klig
● som en­bart kan väcka ett med­lidsamt förakt på grund av sin otillräcklighet i något väsentligt av­seende; vanligen om handling men äv. om person
JFR 2arm, jämmerlig 2, miserabel, ynklig
ömklig (att+verb)
en ömklig ur­säkt; ett ömkligt ton­fall; ett ömkligt försök att imponera på publiken; en ömklig människo­spillra; NN gjorde en ömklig figur på styrelse­mötet
○ spec. löjligt liten och otillräcklig
restaurangen serverade ömkliga portioner, vackert upp­lagda på stora tallrikar; en ömkligt liten lönehöjning (adverbial)
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska ömkeliker; till ömka