publicerad: 2021  
örlog ingen böjning
ör·log
substantiv
ö`rlog
ålderdomligt krig
spec. om (ut­rustning för) sjökrig eller dylikt i sammansättn.
örlogsbesök; örlogsblockad; örlogsfartyg; örlogsflagga; örlogsflotta
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska örlogh 'krig; strid'; av lågtyska orlich, orloch med samma betydelse, urspr. 'löftes­brott; fredsbrott'