publicerad: 2021  
ljud ljudet, plural ljud, bestämd plural ljuden
ljud·et
substantiv
fysikaliskt fenomen (en våg­rörelse) som ger upp­hov till hörsel­förnimmelser genom att sätta öronens trum­hinnor i rörelse; så­väl om fenomenet i sig som om en­staka före­komst av det
ljudeffekt; ljudstyrka; strupljud
ljudet (av/från någon/något)
ljudet (av någon)
ljudet (av något)
ljudet (från någon)
ljudet (från något)
ett väl­bekant ljud; ett störande ljud; höja ljudet; sänka ljudet; dämpa ljudet; inte ett ljud hördes; ljudet av krossat porslin; ljudets hastighet är 330 m/s; bilen gav ifrån sig ett märkligt ljud; det hördes mystiska ljud från lägenheten ovan­för
spec. vokal eller konsonant
ljudlära; a-ljudet; utljud
äv. mer el. mindre bildligt
han var så förvånad att han inte fick fram ett ljud
ibland med tanke på att någon (inte) hört av sig
vi har inte hört ett ljud från honom på flera månader
bli annat ljud i skällan börja låta på ett annat sättofta för att ut­trycka att någon ändrar in­ställning: om kritiken var skarp mot domarna i förra matchen var det annat ljud i skällan den här gången
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Kristnu-Balken af Smålands-Lagen (Helsinge-Lagen)); fornsvenska liuþ 'lyssnande; ljud; röst'; gemensamt germanskt ord, ur en indoeur. ord­rot med bet. 'höra'; jfr ur­sprung till lyda, lyhörd, lyss, lyssna, lystra, 2lytt!!