publicerad: 2021  
angelägenhet an­gelägenheten an­gelägenheter
an|­ge·läg·en·het·en
substantiv
an`gelägenhet
1 knappast plur. (stor) betydelse
angelägenhetsgrad
sakens an­gelägenhet med­ger inget upp­skov
belagt sedan 1790
2 fråga som sär­skilt berör någon/något och som fordrar någon typ av åt­gärd
JFR ärende 2
familjeangelägenhet
en angelägenhet (för någon/något)
en angelägenhet (för någon)
en angelägenhet (för något)
en nationell an­gelägenhet; hennes privata an­gelägenheter; hög­skolorna är hela sam­hällets an­gelägenhet; stor­makten lade sig i det lilla grann­landets interna an­gelägenheter
belagt sedan 1720