publicerad: 2021  
anständig an­ständigt an­ständiga
an|­ständ·ig
adjektiv
an`ständig
● som överens­stämmer med (och når upp till) rimliga (samhälls)normer
JFR lämplig, passande
anständighet
en an­ständig bo­stad; han måste få en an­ständig begravning
○ sär­skilt i fråga om sedlighets­normer
an­ständig klädsel; förr kunde man inte till­tala en an­ständig kvinna på gatan
○ ibland något försvagat skälig
över­sättarna måste få an­ständiga löner
belagt sedan 1719; av tyska anständig med samma betydelse, till Anstand 'höviskhet'; jfr ur­sprung till anstå