publicerad: 2021  
ring ringen ringar
ring·en
substantiv
1 form som liknar en cirkel
JFR rundel
ringmur; rökring; årsring
en ring (kring/omkring/runt någon/något)
en ring (kring någon)
en ring (kring något)
en ring (omkring någon)
en ring (omkring något)
en ring (runt någon)
en ring (runt något)
dansa i ring; ringar på vattnet; Saturnus ringar; de satte sig i en ring runt läger­elden; de slog en ring kring ville­brådet; glaset lämnade en rund ring av fukt på bordet
○ spec. om (tänkt) bana el. om­krets
söka runt hela jordens ring
○ spec. äv. om en detalj i ut­seendet
han var så trött att han hade ringar under ögonen
sprida sig som ringar på vattnet se sprida sig
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska ringer 'rundel; krets; ring'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till harang, rang
2 cirkel­format före­mål ofta av metall
armring; rockring; servettring; spiselring
en tjur med ring i nosen
○ spec. om ring (av ädlare metall) i an­vändning som finger­smycke
briljantring; förlovningsring; guldring; silverring
○ spec. äv. om fordons­däck något var­dagligt
cykelring; framring
byta/växla ringar förlova sigde träffades kring ny­år och bytte ringar följande vår
romerska ringar gymnastik­redskap i form av ett par upp­hängda ringar
belagt sedan mitten av 1300-talet Helsinge-Lagen
3 fyr­kantig boxnings­arena som av­gränsas av rep
ringhörna
han ska gå upp i ringen om fem minuter
○ äv. om cirkel­formad avgränsning i tre av fri­idrottens fyra kast­grenar
diskusring; kulring; släggring
belagt sedan 1910; efter mot­svarande an­vändning i engelska; urspr. om kretsen av åskådare
4 ålderdomligt års­kurs i den äldre gymnasie­skolan
hon gick i andra ring
belagt sedan 1675; jfr mot­svarande anv. av nylat. cir´culus