SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vfalla verb avföll avfallit avfallen avfallna, pres. avfaller av|­fall·erupp­höra att tjäna eller bekänna sig till viss sak, särsk. religiös lära el. politisk å­skådning; vanligen med an­tydan om svek e.d. ngt högt.relig.JFRcohyponymöverge drottning Kristina avföll från sina fäders troavfalla (från ngt)sedan 1526Subst.:vbid1-109296avfallande; avfall