SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
annanstans [an´-el. med två huvudtryck] adverb ann·an|­stansi vissa ut­tryck; äv. två ord på annan plats rum.JFRcohyponymannorstädes de sökte henne i hemmet, men hon var någon annanstansingen annanstans i Sverige går så många människor på jul­konsert som i Göte­borgsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. annarstadz, annanstadz; till annan och fornsv. staþer ’plats’; jfr stad