tryckår: 2009
begå´
verb begick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r
be·går1göra sig skyldig till
ngn klandervärd el. olämplig handling
komm.JFRcohyponymföröva
begå misstagbegå brottbegå självmordbegå maktövergreppbegå en dumhetbegå ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. beganga; av lågty. began ’beträda; gå över; begå’
2delta aktivt i (särskild verksamhet)
ofta av högtidligt slag
komm.begå Herrens heliga nattvard○äv. mer skämts.den allsvenska premiären begås i aprilbegå ngtsedan ca 1430Själens tröstSubst.:vbid1-115509begående
