SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
belju´ga verb beljög beljugit beljugen beljugna, pres. beljuger be·ljug·ersprida lögner om ngn/ngt; i syfte att vålla skada, vinna egen för­del e.d. komm.spec. i lag­språkatt beljuga myndighet är straffbartbeljuga ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. beliugha; efter lågty. belügen med samma betydelse Subst.:vbid1-115958beljugande