SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bemäng´a verb bemängde bemängt, pres. bemänger be·mäng·ervanligen perf. part. blanda in (ngt främmande ämne) i af.vattnet var bemängt med för­oreningarofta bildligten radikalism bemängd med för­domarbemänga ngt med ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. bemängia; av lågty. bemengen med samma betydelse; jfr mänga Subst.:vbid1-116117bemängande, vbid2-116117bemängning