publicerad: 2021  
beredskap beredskapen
be·red·skap·en
substantiv
bere´dskap
● till­ståndet att vara beredd på kommande ut­veckling, särsk. faror, kriser och dylikt
beredskapslager; beredskapsplan; beredskapsövning; alarmberedskap; stridsberedskap
(i) beredskap beredskap ((för) att+verb)
beredskap (för/mot något)
beredskap (för något)
beredskap (mot något)
(under) beredskapen
mental beredskap; militär beredskap; beredskap mot arbets­löshet; beredskap mot epidemier
○ äv. med ton­vikt på graden av detta till­stånd sär­skilt militär­väsen
höjd beredskap; skärpt beredskap; sänkt beredskap; ligga i högsta beredskap
○ spec. som benämning på Sveriges till­stånd under andra världs­kriget
under beredskapen låg han in­kallad i flera år
○ äv. för att ut­trycka att något ska vara lätt åt­komligt eller dylikt (ofta i mer var­dagliga situationer)
ha pengarna i beredskap; håll biljetten i beredskap när tåg­värden kommer
belagt sedan 1616; efter tyska Bereitschaft med samma betydelse, till bereit 'beredd'
Vår beredskap är god. Per Albin Hansson i tal 1939 om Sveriges försvars­beredskap