publicerad: 2021  
beslag beslaget, plural beslag, bestämd plural beslagen
be·slag·et
substantiv
besla´g
1 mindre metall­tillbehör som sätts på före­mål för att förbättra dess styrka eller an­vändbarhet på dörrar, kistor, båtar m.m.
SE beslå 1
järnbeslag; möbelbeslag
beslag (till något)
○ äv. om metall­delar med en­bart ut­smyckande funktion (för möbler, vapen m.m.)
en kista med beslag av silver
○ äv. om häst­skor och dylikt
belagt sedan 1585; av lågtyska beslach med samma betydelse; jfr ur­sprung till 2slå 1
2 tunn beläggning av (främmande) ämne som av­satt sig på yta
○ sär­skilt om beläggning av imma på kalla ytor
frostbeslag
belagt sedan 1754
3 åt­gärd som inne­bär att före­mål eller värde tas i besittning av myndighet för säkrande av fordran, bevis­material etc. el. som första stadium av konfiskation
SE beslagta JFR kvarstad
(i) beslag beslag (av något)
krono­fogden tog villan och bilen i beslag; myndigheterna måste häva beslaget
○ äv. om det beslag­tagna godset
narkotikabeslag; vapenbeslag
○ äv. ut­vidgat och ibland skämtsamt
beslag på något/någon
beslag på någon
beslag på något
lägga beslag på den bästa utsiktsplatsen; norr­männen lade beslag på de tre första platserna i tävlingen; får jag lägga beslag på din fru ett ögon­blick?
belagt sedan 1667