SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`falla verb biföll bifallit bifallen bifallna, pres. bifaller bi|­fall·erbesluta om formellt god­kännande av ngt för­slag e.d., fram­lagt till högre beslutande organ särsk. admin. och stats­rätt.admin.förbunds­styrelsen biföll motionenbifalla ngtsedan 1719av lågty. bivallen med samma betydelse, eg. ’an­sluta sig till ngn’ Subst.:vbid1-118599bifallande; bifall