publicerad: 2021  
binge bingen bingar
bing·en
substantiv
bing`e
● av­balkning eller (stor) lår för torra varor särsk. för säd
JFR kista 1, 2lår
mjölbinge
en binge (något) en binge (med något)
en binge malt
○ äv. stor, obestämd mängd av något
JFR bunt, 2hög 1
en binge falska pass
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska binge; av ovisst urspr.