publicerad: 2021
boning
boningen boningar
bo·ning·en
substantiv
bo`ning 
●
byggnad (eller liknande anordning) som är avsedd för boende
JFR
bostad
en furstlig boning
○
spec. i politiska sammanhang eller dylikt
maktens boningar
○
ofta bildligt om andlig hemvist
högtidligt
själens boning; det var som om något främmande tagit sin boning i henne
belagt sedan 1538;
till
1bo!!
I min faders hus äro många boningar.
Bibeln (1917 års övers.), Joh. 14:2
