SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bekymm´er substantiv bekymret, plur. ~, best. plur. bekymren be·kymr·etsär­skild an­ledning till oro om skrämmande, besvärliga etc. om­ständigheter el. om personer som vållar dem psykol.JFRcohyponymbesvär 1cohyponymproblem 1cohyponymbesvärlighet samvetsbekymmerha bekymmerställa till (med) bekymmervålla ngn bekymmerläkar­bristen är ett bekymmer in­om lång­vårdende har stora ekonomiska bekymmeräv. om om­sorger orsakade av o­ro el. problemtill­varon bestod av ständiga bekymmer för bröd­födanibl. försvagatoro regeringens bekymmer för konjunktur­nedgångenbekymmer (för ngn/ngt), bekymmer (med ngn/ngt)sedan 1465Bihang till Rimkrönikornafornsv. bekymber; jfr bekymra