publicerad: 2021  
bli blev blivit, presens blir
även åld.
bliva blev blivit, presens bliver
verb
bli´ el. bli`va
1 över­gå till att vara
bli någon/något/adj
bli adj
bli någon
bli något
han blev sjuk; hon blev med barn; han ska bli lok­förare när han blir stor; det blir nog regn i kväll; han blev rörd av hyllningarna; äktenskapet blev olyckligt
○ äv. komma att vara
vin­sten blev 30 miljoner; nästa nummer blir före­ställningens höjd­punkt; resultatet blev magert; det blir du som får betala
○ spec. i pass. konstruktion med perfekt particip
bli svårt miss­handlad
○ ibland komma att ut­göra
det blir tio kronor jämnt, tack
○ ibland äv. komma att ske
det ska bli, kapten
bli (som en) människa igen se människa
bli till åren se år
bli (till) en visa se visa
sko­makare, bliv vid din läst se skomakare
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska bliva; av lågtyska bliven 'förbli'; besläktat med leva, liv, lämna
2 delvis något ålderdomligt fort­sätta att vara
JFR förbli
bli (någon/något) adj
bli (någon) adj
bli (något) adj
han blev stående i dörröppningen; mitt­fälts­stjärnan blev sitt lag trogen
låta bli und­vikade lät bli söt­saker efter­som de ville gå ner i vikt; låt bli det där!
belagt sedan 1340 förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)
bliblivande
bli av, bli till