SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brosk [-å-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en brosk·eten halvfast, formbar stödje­vävnad eller förbindelsevävnad mellan skelettben i människo- eller djur­kropp hos foster och vissa lägre djur ut­görande skelettet med.SYN.synonymbroskvävnad broskbildningtrådbroskbrosket i näs­tippen och ytter­öratsedan senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. brusk; jfr sv. dial. bruska ’knastra (mellan tänderna)’; av ljud­härmande urspr.; besl. med bryta