SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bun´dis adjektiv, ingen böjning bund·isendast predikativt som har en nära, vänskaplig relation till ngn; vanligen ömse­sidigt vard.psykol.han blev snart bundis med sin bänk­kamratde är bästisar och bundisbundis med ngn, ngra är bundissedan åtm. 1960-talet