SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
clinch äv. klinchklinch [klinç] substantiv ~en clinch·en, klinch·enömse­sidig fast­låsning av armar under boxnings­match sport.boxarna gick i clinch och ring­domaren beordrade ”bryt”äv. bildligt i ut­tryck för intellektuell (när)kamp, konfrontation e.d.en elev som tänker själv­ständigt och vågar gå i clinch med lärarna(i) clinchsedan 1925av eng. clinch med samma betydelse, till clinch ’blockera; låsa’