publicerad: 2021  
ense ingen böjning
en·se
adjektiv
[en`-] äv. [e`n-]
● som har samma åsikt
JFR enig, överens
ense med någon (om något/att+verb/sats)
ense med någon (om något)
ense med någon (om sats)
ense med någon (om att+verb)
några är ense (om något/att+verb/sats)
några är ense (om något)
några är ense (om sats)
några är ense (om att+verb)
hon är ense med sin bror om försäljningen av huset; de är ense om det mesta
belagt sedan 1396 (överenskommelse mellan rikets råd och drottning Margareta (Sveriges traktater)); fornsvenska ens 'ena­handa; lika; ense'; ense trol. urspr. plur.; jfr ur­sprung till 2ens