publicerad: 2021
förtryta
förtröt förtrutit, presens förtryter
verb
förtry´ta 
●
mindre brukligt
göra förargad
förtryta någon
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska fortryta; ombildn. av lågtyska vordreten, se ursprung till
förtreta, efter mönster av
tryta; jfr ursprung till
oförtruten
förtrytaförtrytande
