SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fas substantiv ~en ~er fas·en1delperiod in­om ett förlopp som är naturligt av­gränsad genom sitt inne­håll astron.tid.JFRcohyponymzon 1 inledningsfasin­ledande fasav­slutande faskriget gick in i en ny fasföre­taget är inne i en expansiv fas○särsk. i fråga om månens växlingardelperiod med visst ut­seende månens faseren fas (av/i ngt)sedan 1775av fra. phase med samma betydelse; av grek. phas´is med samma betydelse, eg. ’som visar sig’ 2visst läge i ett svängande system i förhållande till annat system fys.tid.fasförskjutningenfasspänningarna är i fas med var­andra○äv. i allmän­språkettakt det gäller att vara i fas med ut­vecklingenhon kom lite ur fas när hon blev sjuk○äv. konkreten­dera av ledningarna vid tre­fas växel­ström i fas (med ngt)sedan 18933av­gränsad, homogen del av ett system kem.JFRcohyponymaggregationstillstånd an­talet fasta faser är o­begränsaticke blandbara vätskor ut­gör o­lika faserdet finns bara en fas för gaser―alla gaser är blandbarasedan 18874avsneddad kant på verk­tyg, instrument e.d. tekn.sedan 1846av fra. face, lat. fac´ies ’an­sikte; fram­sida’; jfr en face