publicerad: 2021  
flanör flanören flanörer
flan·ör·en
substantiv
flanö´r
person som (vane­mässigt) flanerar
flanörstråk; söndagsflanör
gå­gatorna myllrade av flanörer på kvällarna
spec. om en litterär typ (el. författare) vid sekel­skiftet 1900
flanördiktning
flanören Hjalmar Söderberg
belagt sedan 1868; av franska flâneur med samma betydelse, till flâner, se ur­sprung till flanera