publicerad: 2021  
gråta grät gråtit, presens gråter
verb
grå`ta
● fälla tårar särsk. på grund av sorg el. smärta men äv. av andra orsaker, t.ex. av glädje
SYN. grina 1 MOTSATS skratta JFR hulka, lipa, snyfta
storgråta
någon gråter (av/för/åt något/sats)
någon gråter (av något)
någon gråter (av sats)
någon gråter (för något)
någon gråter (för sats)
någon gråter (åt något)
någon gråter (åt sats)
någon gråter (över någon/något/sats)
någon gråter (över någon)
någon gråter (över något)
någon gråter (över sats)
gråta av glädje; gråta sig till sömns; rösten bröts och han var nära att börja gråta; hon hade gråtit så att ögonen var röda; hon skrattade så att hon grät
○ äv. mer el. mindre bildligt
en knapp förlust på borta­plan är inget att gråta över
gråta blod se blod
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska grata; gemensamt germanskt ord; trol. urspr. ljud­härmande
gråtagråtande, gråt
gråta ut