publicerad: 2021  
grabba grabbade grabbat
verb
grabb`a
● vanligen med partikel el. med substantivettag gripa (tag i) och dra till sig med kraft
någon grabbar tag i någon/något
någon grabbar tag i någon
någon grabbar tag i något
hon grabbade tag i hans arm
○ ofta refl.
någon grabbar (åt sig) något
i ett nafs hade han grabbat åt sig plån­boken
belagt sedan 1651; sv. dial., no. grabba med samma betydelse; gemensamt germanskt ord; besläktat med grabb
grabbagrabbande