SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
halloween [hälåoi´n] substantiv, ingen böjning, n-genus firande i an­slutning till allhelgona­helgen med o­lika (busiga) upp­tåg av barn, ofta ut­klädda till vampyrer e.d.; urspr. en brittisk-amerikansk sed komm.relig.halloweenpartyunder halloween knackar barn dörr och säger ”Bus eller godis?”ofta äv. som (nytt) namn på allhelgona­helgen(på/under) halloweensedan åtm. 1990av eng. Hallowe’en ’allhelgonaafton’; förk. av All-Hallow-Even, av hallow ’helgon; helga’ och even ’afton’