SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1id substantiv ~en ~ar id·enen silvergrön karp­fisk zool.JFRcohyponym2ort sedan 1459–60Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. idh; nord. ord, trol. urspr. ’glödande, strålande’
2id substantiv ~en id·en(virke av) ide­gran bot.skogsbr.sedan 1538se idegran
3id substantiv, ingen böjning träget arbete åld.arb.vila efter dagens idsedan 1000-taletrunsten, Husby-Oppunda, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform [i]d, fornsv. idh; nord. ord, trol. urspr. ’gående’ och besl. med lat. i´re ’gå’
4id el. IDID [i`delångt e] substantiv, ingen böjning, neutr. äv. n-genus vanligen i sammansättn. identitets­handling databehandl.id-kortanvändar-idsedan åtm. 1993