SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`ge äv. åld. in`givain`giva verb ingav, ingett el. ingivit, ingiven ingivna, pres. inger äv. åld. ingiver in|­giv·it1lämna eller sända in till myndighet e.d. formelltsamh.inge en skrivelseinge sin avskeds­ansökaninge ngt (till ngn/ngt)sedan 16402fylla (ngn) med viss känsla, tanke e.d. NollJFRcohyponymbibringacohyponymingjuta talet ingav dem förtröstaninge (ngn) ngtsedan 1525Subst.:vbid1-193281ingivande