SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i´ris substantiv ~en ~ar iris·en1typ av hög­växt ört med svärdlika blad samt tre ned­böjda yttre och tre upp­rätta inre flikar i blom­kalken ofta odlad bot.trädgårdsirisspansk irisdansk irisspec.(gul) svärds­lilja sedan 1651av grek. i´ris ’regn­båge; regnbågs­hinna; svärds­lilja’ 2färgad hinna o­medelbart fram­för ögats lins med reglerbar öppning (pupill) i centrum anat.med.zool.SYN.synonymregnbågshinna irisdiagnostiksedan 1745