SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ki`ka verb ~de ~t kik·arofta med partikel som an­ger riktning, t.ex.fram, in, ut titta (förstulet) NollJFRcohyponymtitta 1 kika genom nyckel­håletkika ut genom gluggenkika in i dock­skåpethon kikade i chefens papperkika i plån­bokenibl. med bi­betydelse av att visa sighon kikade fram bak­om hörnetäv. bildligt om icke-levande före­teelsersolen kikade in genom fönstretkika (in) (i ngt), kika (fram/ut) (genom ngt), kika (efter/på ngn/ngt)sedan 1638sv. dial. kika; jfr no. kika, da. kige, lågty. kiken ’titta’; trol. urspr. barnspråksord Subst.:vbid1-206234kikande