SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konsisten´s substantiv ~en ~er kon·sist·ens·en(viss) grad och typ av fasthet hos ämne som varken är full­ständigt hårt och fast el. lätt­flytande af.kokk.seg konsistensgeléartad konsistenströg­flytande konsistensbearbeta degen tills den har en fast konsistensi kinesiska rätter ska grön­sakerna ha spröd konsistensäv.fasthet och form konsistensgivarekonsistenslösngn gång äv. bildligtintellektuell stadga och konsekvens hans resonemang saknar konsistenssedan 1642bildn. till lat. consis´tere ’stå fast; stanna; bestå av’; jfr existera, insistera