tryckår: 2009
krig
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
krig·et●tillstånd av väpnad kamp i stor skala
mellan nationer el. andra folkgrupper
mil.JFRcohyponymofredcohyponym2strid 1
krigföringkrigshjältekrigshotkrigshärjadkrigsinvalidkrigsutbrottanfallskrigförsvarskriginbördeskrigvärldskrigett fullskaligt krigett blodigt krigmitt under brinnande krigförklara kriggå i krigföra kriggå ut i krigetkriget bröt ut 1939de flydde för att undkomma krigetlandet låg i krig med flera grannländer○äv. med tonvikt på det sätt den väpnade kampen förs påatomkriggerillakrigställningskrig○äv. om motsvarande tidsperiodhan föddes under kriget○äv. försvagat om strid med andra medelhandelskrigsyskonen låg i krig med varandra om arvetkrig (mellan ngra) (om ngt), krig (med/mot ngn/ngt)det kalla krigetden politiska konflikten mellan väst (främst USA) och öst (främst Sovjetunionen) från andra världskrigets slut till Sovjetunionens sammanbrott
det kalla kriget bestod i starka ideologiska och maktpolitiska motsättningar, kapprustning och ömsesidiga hot om krig
heligt krigkrig som utförs med ett (förment) högt mål i siktetotalt krigkrig med användande av alla tillgängliga förstörelsemedelinte minst mot civilbefolkningentrettioåriga krigetdet stora kriget i Centraleuropa mellan 1618 och 1648sedan 1493brev från Nikolaus Eriksson om en fordran hos polske kungen (Arwidsson)fornsv. kri, krigh ’ansträngning; motstånd; strid; krig’; av lågty. krich ’strid; krig’
Krig och fred.Svensk titel på roman av Leo Tolstoj (1864–1869)
