publicerad: 2021  
lus lusen löss
substantiv
● vanligen plur. typ av liten ving­lös, blod­sugande insekt vars bett orsakar klåda
luskamma; lusmedel; flatlus; huvudlus; klädlus
flera av barnen i klassen hade löss i håret
○ äv. om liknande insekter vanligen i sammansättn.
bladlus; vägglus
○ äv. bildligt fel i datorprogram
JFR 2bugg
fattig som en lus se fattig
höra löss hosta var­dagligthöra obetydliga eller in­skränkta personer yttra sigoch skryta, säga emot eller dylikt: han bemötte kritiken med svaret att det var ynkligt att höra löss hosta
läsa lusen av någon var­dagligtläxa upp någonhon tröttnade på den gåpåige telefon­försäljaren och läste lusen av honom
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska lus; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.