SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1larv substantiv ~en ~er [lar´v-] larv·en(mask­liknande) unge av djur som under­går full­ständig förvandling vid över­gång till vuxenstadiet om unge av bl.a. grod­djur och insekter zool.JFRcohyponymnymf 2cohyponymyngel larvstadiumfjärilslarvmygglarvgröna, ludna larversedan 1772via ty. av lat. lar´va ’ansikts­mask; spöke’ (larven sågs av Linné som en förklädd fjäril; där­av den bildliga benämningen)
2larv substantiv ~et larv·etmenings­löst prat eller handlande vard.komm.JFRcohyponymnonsens sluta med det där larvet!äv. om o­betydlig el. löjlig före­teelsedet är inte en riktig tävling utan bara larvlarv (om ngn/ngt/SATS)sedan 1924sv. dial. larv ’prat; o­reda’; till 1larva 2
3larv selarver