SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lju`sna verb ~de ~t ljus·nar1an­ta en ljusare färg Nolltyget hade ljusnathennes hår ljusnade under sommarenäv.bli starkare upp­lyst särsk. i sam­band med sol­uppgång himlen ljusnade i österdet ljusnade redan klockan 3 nu på sommarenljusnasedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. liusna 2(över­gå till att) te sig mera hopp­ingivande om situation e.d. psykol.läget på arbets­marknaden ljusnadeäv. om person, ansikts­uttryck o.d.(över­gå till att) verka gladare han ljusnade lite när han fick syn på barnenljusnasedan 1785Subst.:vbid1-230977ljusnande, ljusning Och den ljusnande framtid är vår.Ur Studentsången (text Herman Sätherberg, musik prins Gustav, 1852)