publicerad: 2021  
rim rimmet, plural rim, bestämd plural rimmen
rimm·et
substantiv
rim´
● (poetiskt) stil­medel som inne­bär upp­repning av viss ljud­följd i ord- eller fras­slut, från och med den sista betonade vokalen i (slutet av) två el. flera versrader; för att hålla samman versraderna och ut­göra språklig ut­smyckning
rimord; julklappsrim
det slitna rimmet "hjärta" och "smärta"; somliga an­ser att en dikt utan rim inte är en riktig dikt
○ ibland som beteckning på enklare verser i plur.
hon skrev några rim i poesialbumet
○ i fackspråkliga samman­hang äv. om allitteration och assonans
kluvet rim rim som går över ord­gränsett exempel på kluvet rim är "förstår er – slår er"
kvinnligt rim rim som om­fattar två stavelserett exempel på kvinnligt rim är "kyrka – dyrka"
löpande rim rim som om­fattar tre stavelserett exempel på löpande rim är "seende – "beteende"
manligt rim rim som om­fattar en stavelseett exempel på manligt rim är "hand" – "sand"
rim och reson förnuftpå­ståendet att facket an­vänder maffia­liknande metoder saknar rim och reson
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska ri(i)m 'rim; vers; kväde'; av om­diskuterat urspr.; ev. besläktat med rytm