publicerad: 2021  
ritt ritten ritter
ritt·en
substantiv
● (längre) ridtur gärna i hårt tempo
SE rida 1
fältritt; jaktritt; kappritt; långritt
en vild ritt över heden; de var trötta efter en dags hård ritt
○ spec. om om­gång i rid­tävling
en fel­fri ritt; en väl genom­förd ritt
belagt sedan 1740; av tyska Ritt med samma betydelse; till rida