publicerad: 2021  
sönderfalla sönderföll sönderfallit sönderfallen sönderfallna, presens sönderfaller
verb
sön`derfalla
1 upp­lösas i enklare bestånds­delar och där­vid ev. förstöras
SE sönderfall JFR falla 3
något sönderfaller
det sönder­fallande sovjet­väldet i slutet av 1980-talet
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska sunder falla
2 kunna delas upp i (abstrakta) delar
något sönderfaller i några
problemet sönder­faller i fyra del­problem, nämligen ...; dikten sönder­faller i tre delar
belagt sedan 1811
sönderfallasönderfallande