SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 singularis ingen böjning, utrum singul·ar·is substantiv [siŋ`g-] ● singular (i) singularis belagt sedan 1852; av lat. singula´ris med samma betydelse; till sing´ulus 'enskild; ensam'; jfr ursprung till 1singel!! SO Alfabetisk lista singelton subst. singla verb 1singular adj. 2singular subst. singularform (singular) singularis subst. singularitet subst. singularändelse (singular) singulär adj. sinister adj. sink subst. Till alla ordböcker
