SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skarabé substantiv ~n ~er skarabé·eren stor, brett oval och glänsande svart piller­bagge som före­kommer i Medelhavs­länderna och hölls helig av de gamla egyptierna zool.äv. om forn­egyptisk av­bildning av skarabén, anv. som amulett e.d.hjärtskarabésedan 1754av lat. scarabæ´us ’tor­dyvel’; trol. till grek. ka´rabos ’skal­bagge’