SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
slabb`a verb ~de ~t slabb·arsöla med vätska och ev. spilla NollJFRcohyponymslaska 1 slabba med vällingenslabba (med ngt)sedan 1824sv. dial. slabba ’söla; sörpla’; gemens. germ. ord av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-324956slabbande; slabb