SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
slum`ra verb ~de ~t slumr·arsova lätt och kort­varigt fysiol.babyn slumrade i hennes famnäv.med partikel, särsk.in, till falla i kort­varig sömn han vaknade plötsligt men slumrade snart in på nytthon slumrade ofta till på före­läsningarnaslumra (in/till)sedan 1713sv. dial. slumra ’snava; göra ngt dåsigt’; trol. av lågty. slummern ’sova’ Subst.:slumrande; slummer