SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
station [-∫o´n] substantiv ~en ~er stat·ion·en1ordinarie uppehålls­plats för tåg där resande kan stiga av och på och som ofta är försedd med perronger och terminal trafik.stationshusstationsområdestationssamhällecentralstationvänta på stationenta taxi till stationenvi möts på stationenäv. om håll­plats för tunnel­bana, buss e.d.ibl. särsk. med tanke på byggnadengå in på stationen och köpa biljettersedan 1857; 1755 i bet. ’skjuts­håll’via ty. av lat. stat´io ’stående; vilo­plats; vistelse­ort’; besl. med 1stad, statisk, status, 2stå 2vanligen i sammansättn. större byggnad för viss (officiell) funktion arkit.brandstationforskningsstationmissionsstationpolisstationtullstationsedan 17693en­dera av sju platser där Jesus stannade under sin vandring till Golgata benämning in­om katolska kyrkanrelig.sedan 1566