SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
svick`el substantiv ~n svicklar svickl·arpendentiv arkit.svickelfältvalvsvickeläv.nedre, spetsig del av valvfält äv.plan, tre­kantig yta mellan en valv­båge och dess rät­vinkliga om­fattning bågsvickelmursvickelsedan 1850av ty. Zwickel ’kil’; jfr svicka